Konsekvenser järnbrist idrott
Stefan Lindgren, professor, överläkare, sektionen för gastroenterologi, Skånes universitetssjukhus Malmö stefan. Henrik Hjortswang, docent, överläkare, mag—tarmmedicinska kliniken, Universitetssjukhuset i Linköping. Björn Moum, professor, överläkare, gastroenterologisk avdelning, Oslo universitetssykehus, Norge. Peter Vasko, överläkare, kardiologiska kliniken, Universitetssjukhuset i Linköping.
Hos patienter med akut och kronisk hjärtsvikt utgör järnbrist med eller utan samtidig anemi en vanlig komorbiditet kopplad till sämre funktionsklass och prognos. Genomförda studier dokumenterar positiva effekter av intravenös behandling med järnkarboximaltos Ferinject på symtom, livskvalitet, funktionella variabler och risk för sjukhusvård för hjärtsvikt.
Ansvarig läkare ska ta ställning till utredning av bakomliggande orsak till järnbristen mot bakgrund av patientens allmäntillstånd och hjärtstatus.
Så kan järnbrist påverka din prestation
Trots att flera studier dokumenterat god effekt av behandling med intravenöst järn av järnbrist vid akut och kronisk hjärtsvikt med reducerad ejektionsfraktion EF motsvarande »systolisk« hjärtsvikt går implementeringen av denna kunskap långsamt [1]. Vi har därför utvecklat en enkel behandlingsalgoritm baserad på publicerade data för att förenkla handläggningen i klinisk praktik Figur 1.
Järn, bundet till hem i hemoglobin och myoglobin, är essentiellt för syrgastransport i erytrocyterna samt upplagring av syre och energiproduktion i vävnader, inte minst i muskler [2]. Järnbrist är en viktig orsak till anemi och leder till nedsatt funktion i både myokard och skelettmuskulatur [3]. Vid hjärtsvikt är järnbrist, oberoende av samtidig förekomst av anemi, relaterad till nedsatt livskvalitet, försämrad fysisk prestationsförmåga samt ökad kardiovaskulär och total mortalitet [4].
Bedömning och behandling av järnbrist hos hjärtsviktspatienter
Vid kronisk hjärtsvikt kan upp till hälften av patienterna ha järnbrist, med eller utan samtidig anemi [5,6]. Förekomsten av järnbrist ökar med stigande NYHA-klass, och den orsakas såväl av absolut järnbrist med tömda depåer som av inflammationsrelaterad järnbrist med låg tillgänglighet till det järn som finns i depåerna funktionell järnbrist. Absolut järnbrist kan orsakas av ökade förluster genom blödning, lågt intag, nedsatt upptag från tunntarmen eller effekter av trombocythämning och antikoagulantia.
Vid systemisk inflammation, vilket är vanligt hos patienter med hjärtsvikt, ökar hepcidinproduktionen i levern, vilket blockerar upptaget av järn från tarmen och frisättningen från depåerna. Njursvikt är en annan viktig orsak till anemi hos hjärtsviktspatienter, orsakad av en kombination av järnbrist, inflammation och erytropoetinbrist. Den föranleder dock inte samma överväganden om vidare utredning av bakomliggande orsaker och diskuteras därför inte vidare här.
Vid samtidig inflammation återspeglar ferritinnivåerna i plasma icke-mobiliserbara järndepåer, och ferritin är dessutom en akutfasreaktant, vilket försvårar bedömningen. I svårtolkade situationer kan analys av löslig transferrinreceptor i serum underlätta, eftersom förhöjda nivåer alltid återspeglar absolut järnbrist, oavsett samtidig inflammation. Men det finns fortfarande osäkerhet i bedömningen av underliggande orsaker utöver hjärtsvikten och bristande rekommendationer avseende den praktiskt kliniska handläggningen.
Peroral järnbehandling har visat sig sakna effekt avseende studerade variabler vid kronisk hjärtsvikt.
Järnbrist och järnbristanemi är globala hälsoproblem
Orsaken är en kombination av gastrointestinal intolerans, reducerat upptag på grund av ödem i tunntarmen och systemisk inflammation med hepcidinblockering av järnupptag från tarmen. Flera studier har däremot visat positiva effekter av intravenöst järn på symtom, livskvalitet och funktionsparametrar hos patienter med kronisk hjärtsvikt och reducerad ejektionsfraktion [8].
Patienterna randomiserades till placebo alternativt mg järnkarboximaltos intravenöst en gång per vecka tills järnförråden var normaliserade och därefter mg intravenöst var fjärde vecka. Vid uppföljningen efter 24 veckor fann man att intravenöst järn förbättrade livskvaliteten enligt den validerade Kansas City cardiomyopathy questionnaire, NYHA-klassificeringen och 6 minuters gångtest.
Resultaten var varken beroende av EF eller Hb-nivåer vid behandlingsstarten. Om järnstatus inte normaliserades fick patienterna i den aktiva armen ytterligare intravenöst järn. Behandling med intravenöst järn förbättrade 6 minuters gångtest signifikant efter 24 veckor.
Här är riskerna med energibrist hos idrottare
Den statistiska skillnaden mot placebogruppen kvarstod efter 52 veckor. Dessutom förbättrade järnbehandlingen fatigue, självupplevd hälsa och NYHA-klass samt reducerade antalet inläggningar på sjukhus på grund av hjärtsvikt. Totalt sett är frekvensen av infusionsreaktioner med moderna intravenösa järnpreparat mycket låg, till och med lägre än för andra intravenösa läkemedelsbehandlingar.
Anafylaktiska reaktioner är mycket sällsynta. Flertalet infusionsreaktioner betingas av interaktion mellan fritt järn och kärlendotel, frisättning av kvävemonoxid och icke-allergisk komplementaktivering och upphör när infusionen avbryts [12]. Infusionen kan sedan återstartas efter cirka 15 minuter med en långsammare infusionstakt.