Hur klarar sig igelkotten på vintern
Vinterns största utmaning — åtminstone för de vilda djuren — är egentligen inte kylan i sig, utan svårigheten att hitta mat. Men de hör ihop — för ju kallare det är, desto mer måste man äta för att hålla värmen.
12 spännande fakta om igelkotten
Insektsätande fåglar har inte mycket att välja på och de allra flesta drar sin kos. Bland de fåglar som stannar är dalripan en riktig överlevnadsmästare. Till att börja med säsongsanpassar den sin matsedel och byter sommarens smaskiga bär mot torra björkkvistar. För att kunna ta hand om den svårsmälta maten växer blindtarmarna till. Och så gräver den ner sig, den gör en liten kammare i snön och skottar igen ingången.
Där ligger den största delen av dygnet och burrar upp fjädrarna för att få ytterligare isolering. När den ger sig ut för att äta proppar den krävan full med små bitar av björkkvistar — sammanlagt 20 meter — vilket är precis vad den behöver förbränna för att hålla värmen till nästa dag. Växelvarma djur som grodor, ormar, maskar och snäckor letar upp någon frostfri gömma och går i kölddvala det är därför man ibland träffar på paddor i sin källare.
Många fiskar blir tröga och en del gräver ner sig i bottnen. Insekter går oftast i kölddvala som ägg, larver eller puppor. Men det finns vuxna övervintrare även bland dem. Citronfjärilen är en, därför är lite slitna citronfjärilar bland de första som flyger om våren. Riddarskinnbaggen är en annan. Den proppar sig sprängfet på tulkörtsfrön och tömmer sedan tarmen, så att isen inte ska ha några partiklar att bildas kring.
Sedan går den i dvala i någon sydvänd klipp- eller kyrkvägg och kan klara nedåt 20 minusgrader utan att frysa sönder.
Men även en del varmblodiga djur väljer dvalan: igelkottens vintersömn är ett närmast halvdött tillstånd. Björnarna sover inte lika djupt, utan kan vakna mitt i vintern, byta ide och somna om. Helst sover de i en gammal myrstack eller rotvälta, men de kan också bara lägga sig under en tät gran och låta sig snöas över. Är man liten och aktiv under vintern måste man äta enorma mängder i förhållande till sin egen kroppsvikt.
Då är det klokt att hålla sig under snötäcket, där temperaturen sällan går under noll och det finns både frön, saftiga växtrötter, hoppstjärtar och skalbaggar att äta.
Igelkotten – ett av världens äldsta däggdjur
Här håller möss, sorkar och näbbmöss till i stora gångsystem, snötunnlarna förstärkta med torrt gräs. Vissa år föder sorken till och med ungar under snön. Att föda utomhus mitt i vintern hör annars till ovanligheterna — utom för Östersjöns gråsälar. De föder sin kut ute i drivisbältet i februari—mars, med lite upptornad is som enda skydd mot vintervinden. Kuten är en tiokilosklump, som sedan ökar i vikt med uppåt två kilo om dagen.
Så lever djuren om vintern
För att klara det har honan lagt upp en halv decimeter tjockt lager fett runt hela kroppen, och hennes dimjölk är fetare än vispgrädde. Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan och Arkiv Arkiv för artiklar ur tidningen Sveriges Natur Skribent Michaela Lundell. Dalripan — överlevandsmästare Insektsätande fåglar har inte mycket att välja på och de allra flesta drar sin kos.
Citronfjäril — kölddvala Växelvarma djur som grodor, ormar, maskar och snäckor letar upp någon frostfri gömma och går i kölddvala det är därför man ibland träffar på paddor i sin källare. Riddarskinnbaggen överlever minus 20 Riddarskinnbaggen är en annan. Igelkotten — laid back Men även en del varmblodiga djur väljer dvalan: igelkottens vintersömn är ett närmast halvdött tillstånd.
Egen värld för mössen Är man liten och aktiv under vintern måste man äta enorma mängder i förhållande till sin egen kroppsvikt. Gråsälen — fett liv på isen Att föda utomhus mitt i vintern hör annars till ovanligheterna — utom för Östersjöns gråsälar.